Vecka 31
Självklart är jag glad över kulan, eftersom vårt pyre ligger där inne. Men när man känner sig som en stor valross och folk säger till en "Gud va stor du är" eller typ "hon är större än normalt va?" Så är det faktiskt inte lika enkelt att känna sig glad och lycklig över dessa förändringar som kroppen genomgår..
Jag längtar som en galning tills dess att bebis är ute. Och även om jag skäms för att säga det så kan jag berätta att det är inte bara för att få träffa detta lilla knyte, utan även mycket för att få lov att känna mig bekväm i min kropp igen..
Bristningar på magen är numer ett faktum och jag kan knappt ens raka benen på migsjälv längre...
Men sen kommer stunderna, när bebis är aktiv, och när man glömmer allt som har ens en liten negativ antydan och bara känner sig lycklig över vad som komma skall.. ❤️
